Att våga gå ur sin comfort zone ibland

Att våga gå ur sin comfort zone ibland

Våga gå ur sin comfort zone

I dag gick jag ur min comfort zone. Min kollega fick förhinder och kunde inte vara med på en nätverksträff så jag fick hoppa in istället. Nätverksträff. Ett ord jag aldrig sagt eller skrivit någon gång i mitt liv, tills idag. Är det inte märkligt, hur vi lever i så olika skor, vi människor.

Att ta på sig någon annans skor

Så idag tog jag på mig någon annans skor. Och direkt kände jag att det inte var mina egna – de var snygga men lite för stora, lite för hårda, obekväma liksom. Men jag gick i dem, fastän jag kände mig malplacerad, vilsen, där bland alla som var födda nätverkare. Alla som visste precis vad man skulle fråga om, hur man snyggast skulle inleda en konversation. Kaffepaus – och klara, färdiga, gå! Alla sprang, men inte jag. För man springer inte i för stora skor. Man går försiktigt, känner av marken under en, vill inte snubbla, inte göra fel.

Meningen med livet på 45 sekunder

Och plötsligt sa värden: nu kommer ni ha ungefär 45 sekunder på er att komma upp på scen och presentera den pitch som ni har förberett. Pitch? Vilken pitch? Ska jag? Japp. Ungefär 45 sekunder på sig att pitcha sitt företag, sin produkt, sin story. Motivera meningen med (jobb)livet. Och alla gjorde vi det olika. En del valde sådana där jättetunga ord som väger så mycket att de slutat att väga någonting alls. Det har liksom tippat över för att det lätt blir så när ord missbrukas, när de används så ofta att de tappar sin mening. Andra försökte använda en mer personlig ton. Några var bara allmänt glada och peppiga, andra inspirerande och slagkraftiga.

“GDPR, ni vet, det är ju ganska viktigt just nu”

Jag var bland de första som fick gå upp. När de ropade upp mig traskade jag upp på scen och pitchade mitt älskade Baloo. Hur jag gjorde det? Om jag var inspirerande och slagkraftig eller slängde mig med massa tunga ord? Nja, jag var nog mest bara mig själv.

Jag sa att jag vaknade av ett meddelande där min kollega frågade om jag kunde gå på nätverksträff på Vasagatan istället för henne. (ETR ≈ 30s). Och det kunde jag och nu är jag här och då kan jag väl berätta om vad jag pysslar med – jag är produktägare för Baloo som är ett verktyg för e-lärande. (ETR ≈ 15s). Man kan till exempel låta sina medarbetare gå en GDPR-kurs i Baloo, GDPR ni vet, det är ju ganska viktigt just nu. Så sa jag, och ungefär där var mina 45 sekunder slut. Jag fick en liten stickad veteboll som tack och värden sa: Ping Pong och Baloo – det kommer vi aldrig glömma. Och att inte bli glömd, det måste väl ändå vara något bra. (Oftast. Kanske. Förhoppningsvis.)

Note to self: sockor eller skoinlägg?

Jag snubblade i alla fall inte. Och jag lärde mig att nästa gång, då kan jag ha sockor i de för stora skorna (kanske skoinlägg?). För det är bara när vi vågar gå ur comfort zone, när vi provar andra människors skor, som vi faktiskt lär av varandra. Som vi kan bli lite, lite bättre på sånt som vi ännu inte kan.